nomoresadsongs

I någon värld känns det som om jag borde sitta ute i en tunn jacka, enbart för att jag faktiskt kan. I dag har solen strålar gett mig känslan av vår. Känslan av lite hopp i den mörka perioden som man faktiskt börjar se lite av ett slut till. Från och med du hade varit ett fint soundtrack faktiskt. Annars då. Annars har måndagen kommit på både positiva och negativa nyheter. Hoppet finns kvar. Nu jävlar liksom. Sockersöthet har dagen erbjudit. Imorgon är jag praktisk taget ledig, okej jag börjar vid elva någon gång, och sen blir det 40min muntliga nationella. En dag i taget, det nya mantrat. Jag hann även med en fika med Hannizen i Nacka forum. Årets första glass. En dag i taget, det känns faktiskt bra, näsan i boken är inte alltid svaret. Jag behöver lite ljus i den här vintern som har hållit på i evigheters evigheter.

Min mamma sitter och läser muslimska fraser inne i sitt rum, denna boken hon läser börjar gå lite överstyr. Hon sa precis något om att herren skulle prisa min närvoro. Som sagt var, jag börjar bli rädd. Annars har jag inte tillfört världen speciellt mycket mer än att tränat på morgonen, läst 50 sidor i min bok och tittat på DH. Riktigt produktivt med andra ord.

Igår, igår slapp jag dödsångesten som jag trodde skulle kommit i början av sommarn. Istället blev det fyra nätter i spanien. Jag har aldrig känt en sån lättnad. Såg även Pocahontas filmen igår, the new world. Jag har aldrig i mitt liv undrat hur mycket en och samma regissör har kunnat förstöra något så fint, eller så har personen bara rööökt så mycket gräs under hela inspelningen. Visserligen visste jag den bittra sanningen att Pocahontas inte blir tillsammans med John Smith, men vafan, han måste ju inte lämmna henne avsiktiligt kan jag känna. Lite såhär, Where is the love liksom? Visserligen var det ju lite skumt när de bara sitter och rör varandras fötter konstant, en helfilm utan en enda intimscen. Ganska ovanligt. Och gjorde det hela lite mer mysko. Men den var ju faktiskt ganska bra, fast fuck John Rolfe. I min värld finns det bara en man, John smith. Sorry boys. En sak stör mig dock... Hur fan byter man bort Pocahontas för Rebecca Rolfe, konstig brud! Om de hade varit jag, ja då, då hade jag väntat vid Smiths sida. Men som sagt var, smith var nog inte lika hunkig som han framställs, och ja... så är jag ju faktiskt inte indian. Jag är en simpel svensk, men lite sameblod. Jag får väl helt enkelt hitta min egen Smith. John smith 2011 edition.

Imorse vaknade jag vid halv nio. Pallrade mig upp för att åka iväg till friskis. Det trodde jag aldrig om mig själv om jag ska vara ärlig. Men det är liksom nästan lite kul. Nu har jag haft lite söndagsbestyr för mig och försökte plugga lite historia. Men betong på försökt då. Jo men lite har det ju blivit. Det har ofta bara slutat med att jag googlat på native american, sen är man tillbaks på ruta ett. Inte fokus på rätt ställe kanske borde säga. Fokus på matte. På tisdag är det matteprov och jag är inte så taggad. Det ska gå bättre den här gången. Varför ska söndagar vara så otroligt tråkiga? Efter den här veckan så borde saker och ting lugna ner sig lite kan man tycka. Går in på sista veckan som 16-åring. Taggad till tusen. Inte riktigt. Nu är det linjära funktioner som är underhållningen, 0,0% myyysfaktor.

Den är mysis, jag känner mig rätt nöjd. USA-resa bokad. Så jävla peppad.

Igår var det trist. Teater vid kulturhuset. Känns som om jag hade överlevt utan det. Nu sitter jag här, men lite av en egen sovmorgon och ska precis äta frukost. Jag googlade precis mitt efternamn också, enbart tråkiga saker kom ut. Orelevanta saker som söndagsbilagan och mammas bok. fett med ochill. Nu ska det pluggas franska och ätas gröt.

Jag är nöjd med mig själv, med samtalet, med ... Jag är ganska nöjd.

Utvecklingsamtal om en timme, otaggad kan man ju säga. Idag har det för övrigt varit Hannah's födelsedag, hennes dag. Något jag har hört två tusen gånger per minuten. Och när jag försökte köpa henne en chokladboll, nekade hon mig detta nöjet. Nu ska jag äta någonting, annars kommer jag dö under detta samtal. Hur nödvändigt är det med ett möte... Dags för mig att gå och dö då. Ha det vänner.

Nu är det selma som ska stå för underhållningen, och sen lite fucking matte. Som sagt var... as peppad. Imorse var jag as peppad för friskis, sjuuuukt värt det känner jag. Imorgon är det hannahs b-day. Även en ny skolvecka. Vi ska jobba på tisdag. Allmänt bry över hela det här inlägget. Känner mig lite lätt doooown.