nomoresadsongs

Jag har aldrig riktigt blivit så där sockersöt kär. Inte vad som skulle bli en cheesy lovesong eller ens duga till en Nicholas Sparks roman. Men jag tror inte riktigt på "typer", att man skulle falla för samma typer och och om igen? För då borde man ju rent av tekniskt göra om samma misstag om och om igen. Vore inte det bara allmänt korkat? Men det kanske bara är jag.

Jag tror där imot att man dras av vissa drag i en människa. Och i mitt fall är det nog snällhet. En fin och genuin sida. Sånt gillar jag. Sånt som är sockersött och får en att le. Min kompis sa till mig att jag alltid har en sak för såkallad "sjömänn". Sånna som är lite lätt skäggiga och med mössa och mellan långt hår. Det kanske ligger något i det... eller så gör det inte de alls. Typer är dumma. Typer är ologiska.